Att jag aldrig lär mig....

Att jag måste kunna ta de där med att ibland vara själv. Det är så tråkigt o vara själv. (läs de är tråkigt att vara utan Gus.)  Ibland e de bara så att man kanske inte ska umgås. Ibland blir jag ett plåster ett sånt där flickvänsplåster. Jag vill inte vara ett sånt. Nej usch vilket träligt inlägg detta blev, söndagar gör att man blir såhär trökig. Säg en söndag då man har mått redigt skitbra....antingen e man bakis,ensam,pluggar,tvättar eller dylikt. Tur att de måndag imorn och skola så man får nåt annat att tänka på. O imorn får jag träffa honom då blir de bättre. Är jag beroende e de jag är?Bytt ett beroende mot ett annat?

Natti natti gott folk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0