maery

Den här kvällen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Men den visade sidor av en person som jag sällan får se.  Han är inte gjort av sten trots allt. Länge har jag trott att där inne finns inga tårar. Idag tror jag bestämt att en del tårar som varit där inne i många år ville komma ut. Min kära svägerska är en riktigt bra berättare, ikväll var hon med på Mitt P3 Hood och berättade en historia som berörde både mig o sambon ganska rejält. 

För min del tänkte jag på något som hände mig för två år sedan.Då dog en utav mina scouter som jag varit ledare för i flera år. Jag kommer ihåg det som de var igår. Cissi och jag var på IKEA för att köpa julgransdekorationer till mig. Det ringer i min mobil, det är Sara, hon säger Fredrik har tagit livet av sig. Allt blir bara helt tyst runt omkring mig. Jag håller tårarna tillbaka och berättar för Cissi om vad som hänt som om de vore världens mest naturliga sak.  Vi handlar klart på IKEA och tar bussen hem. Jag vill komma hem nu. Nu Nu Nu! Sliter upp dörren till min lilla stuga på Eklundsgatan. Slänger mig på golvet o gråter . Ligger säkert där närmare en timme innan jag hasar mig till sängen. De närmsta dagarna stannar jag hemma från jobbet för tårarna kommer när man minst anar det.

Precis så ont som de gjorde precis just då när de hände gör det fortfarande när jag tänker på det. Vissa rum i sitt hjärta stänger man till om hårt. Och ibland kommer en sån här berättelse som svägerskan skrivit och så öppnar den där dörren som man så omsorgsfullt hållit stängd under två års tid. Men jag är inte lessen för det för det gäller att minnas de onda ibland för att kunna uppskatta det man har i livet.

tycker att här passar de med Antony & The Johnsons – Knockin' On Heaven's Door igen.