Nytt år.
Nyår var roligt nu e de över. Känns skumt med nytt år. Kommer ihåg att när de var de sista dagarna 2007 pratade jag med en kompis om att de fan inte kunde bli värre nästa år. 2007 var verkligen till största delen ett sjukt dumt år. Cissi o jag flytta isär. F tog livet av sig. Jag hade precis släppt taget om tanken att de kunde bli jag o gus nån gång. Försökte hitta någon annan som kunde fylla hans tomrum, de gick dock inte så bra. Sen runt jul hände de saker som gjorde att jag än en gång föll handlöst för honom. Nu låter de ju som jag skriver 2007 årskrönika men de e bara aug-dec 2007 bara för att ha färskt varför början av 2008 blev som den blev.
Det första månader av 2008 kunde vi inte bestämma oss, sen gjorde vi det, sen gjorde vi slut. Juni som ska vara den glada sommarmånaden blev den mest tårrika i mitt liv. Sen bestämde jag mig för att flytta så långt bort jag orkade. Dvs Göteborg och projektledarutbildning,trodde inte jag skulle komma in. Sökte som försäkring en utbildning i Örebro. Visste bara att i Linköping kunde jag inte vara kvar, då skulle jag förgås på det jobbet jag hade. Bort bort från skiten var tanken. Sen kom juli o Arvikafestivalen och de var skoj, Upptäckte att känslorna för Gus inte alls var påväg bort,de var bara ännu starkare. Kom hem från Arvika och nån vecka senare hade jag fått ett antagningbeskedet från Gbg, kommer exakt ihåg vad som hände. Kom hem sent en vardag hade varit o fikat på stan. Öppnar brevet ute vid lådan. Och de står att jag kommit in. Jag börjar tokgrina och får springa in till huset och spy. Några dagar senare kommer nästa antagningsbesked, jag hade kommit in i Örebro också. Då började de svåra, vad skulle jag välja. Det gjordes listor med för och emot. Till slut blev de Örebro och de har jag inte ångrat. Augusti då gick flyttlasset från Linkan, svårt att säga hejdå till älskade vänner. Sen blev det en tid av mkt hemlängtan och en del tårar ensam i sängen när jag undrade vad jag hade gjort. Men insåg sen att jag gjort helt rätt utbildningsmässigt och känslomässigt. Gus och jag började umgås mer få regelbunden basis och till slut fick jag de jag trånat efter i tre år, att kunna säga vi är tillsammans och att jag tycker om honom mest på hela jorden. Senaste tre månader har bara fått mig mer säker på att de han jag vill ha. Har varit fånig kärlekstönt som Pia sa. Skolan har gått bra och jag har klarat kurserna med högsta betyg.
Så det var väl mitt 2008, som till synes varit ett känsloår. Inte bara för mig utan även för många av mina vänner. Ett tag så kändes det som vi inte gjorde annat än att hjälpa varandra ur livets svackor. Hjälpt varandra att ha huvudet över vattenytan, hålla i varandra tills de stormat klart. Men nu tror jag att vi är uppe ur vattnet, några av oss kanske ligger på stranden inte riktigt färdiga med det som varit, andra har rest på sig och torkat och lyckats gå vidare. Klyschigt men sant.
Ni vet vilka ni är, kära vänner. Jag älskar er så mkt. Säger de att för sällan eller aldrig till er. Utan er vore jag ingenting. Min låt till er blir: No ones gonna love you med Band of horses
Här kommer ett axplock från bildarkivet 2008
Det första månader av 2008 kunde vi inte bestämma oss, sen gjorde vi det, sen gjorde vi slut. Juni som ska vara den glada sommarmånaden blev den mest tårrika i mitt liv. Sen bestämde jag mig för att flytta så långt bort jag orkade. Dvs Göteborg och projektledarutbildning,trodde inte jag skulle komma in. Sökte som försäkring en utbildning i Örebro. Visste bara att i Linköping kunde jag inte vara kvar, då skulle jag förgås på det jobbet jag hade. Bort bort från skiten var tanken. Sen kom juli o Arvikafestivalen och de var skoj, Upptäckte att känslorna för Gus inte alls var påväg bort,de var bara ännu starkare. Kom hem från Arvika och nån vecka senare hade jag fått ett antagningbeskedet från Gbg, kommer exakt ihåg vad som hände. Kom hem sent en vardag hade varit o fikat på stan. Öppnar brevet ute vid lådan. Och de står att jag kommit in. Jag börjar tokgrina och får springa in till huset och spy. Några dagar senare kommer nästa antagningsbesked, jag hade kommit in i Örebro också. Då började de svåra, vad skulle jag välja. Det gjordes listor med för och emot. Till slut blev de Örebro och de har jag inte ångrat. Augusti då gick flyttlasset från Linkan, svårt att säga hejdå till älskade vänner. Sen blev det en tid av mkt hemlängtan och en del tårar ensam i sängen när jag undrade vad jag hade gjort. Men insåg sen att jag gjort helt rätt utbildningsmässigt och känslomässigt. Gus och jag började umgås mer få regelbunden basis och till slut fick jag de jag trånat efter i tre år, att kunna säga vi är tillsammans och att jag tycker om honom mest på hela jorden. Senaste tre månader har bara fått mig mer säker på att de han jag vill ha. Har varit fånig kärlekstönt som Pia sa. Skolan har gått bra och jag har klarat kurserna med högsta betyg.
Så det var väl mitt 2008, som till synes varit ett känsloår. Inte bara för mig utan även för många av mina vänner. Ett tag så kändes det som vi inte gjorde annat än att hjälpa varandra ur livets svackor. Hjälpt varandra att ha huvudet över vattenytan, hålla i varandra tills de stormat klart. Men nu tror jag att vi är uppe ur vattnet, några av oss kanske ligger på stranden inte riktigt färdiga med det som varit, andra har rest på sig och torkat och lyckats gå vidare. Klyschigt men sant.
Ni vet vilka ni är, kära vänner. Jag älskar er så mkt. Säger de att för sällan eller aldrig till er. Utan er vore jag ingenting. Min låt till er blir: No ones gonna love you med Band of horses
Här kommer ett axplock från bildarkivet 2008
Kommentarer
Postat av: Pia
känsloår, jajjemän.
Trackback
